The Physio Practice Part 2

.. "Jag kan aldrig riktigt stänga av, verkligen slappna av. Jag måste alltid göra något. Någonting förväntas alltid av mig, och någon frågar alltid efter mig! Jag kanske borde unna mig en friskvårdshelg eller åtminstone en lång massage! Kanske kan du ge mig några råd, rekommendera en terapi, eller åtminstone ordinera mig någon medicin så att jag kan sova bättre!" Mannen mitt emot henne svarade, med en namnskylt på kappan där det stod "Dr. Michael K." hing: "Så vi jobbar inte med mediciner, kemikalier eller droger alls! Det vi erbjuder är faktiskt bara friskvård i vid bemärkelse. Vårt mål är att ge våra patienter möjlighet att slappna av och fokusera på sig själva. Något i stil med mindfulnessmetoden som är så populär nu för tiden. Vi specialiserar oss främst på att lägga till lite, ja, låt oss säga, katalysatorer till denna avslappningsterapi – och även mindfulness!"

"Men jag är fortfarande lite förvånad över att vi inte har dig på vårt behandlingsschema för idag. Du kommer på rekommendation, säger du? Så vadå? Tja, du är redan här, och om det är okej med dig har vi ungefär två timmar på oss att se hur du svarar på våra avslappningsterapier. Skulle det vara acceptabelt för dig?" "Mycket gärna!" sa Sara. "Men hur mycket är avgiften?" frågade hon.

"Oroa dig inte för det!" svarade han. "Eftersom du kommer på rekommendation är den första terapisessionen gratis! Jag är dock inte tillgänglig förrän om två timmar. Om du inte har något emot att vänta så länge?"

Eftersom Sara hade bestämt sig för att verkligen gå till botten med saker och ting och ta reda på vad som egentligen pågick i den här sjukgymnastikpraktiken, höll hon med och sa: "Jag kan gå och ta en fika under de två timmarna och sedan komma tillbaka!"

Sara kanske ville sakta ner lite nu, för allt gick alldeles för snabbt och dessutom hade hon inte fått frågan vems rekommendation hon kommit på. Angående förslaget att komma tillbaka om två timmar sa läkaren: "Du kanske vill göra det, men jag erbjuder dig möjligheten att vänta här hos oss. Vi har privata väntrum, och om du inte har något akut planerat kan du använda de två timmarna till att förbereda dig så att säga att bara luta dig tillbaka, jorda dig och släppa dig själv! Håller med?"

"Instämmer!" sa Sara. Läkaren tryckte sedan på en ringknapp på sin telefon och sa: "Sköterska Daniela! Förbered gärna en djupavslappningssession till 12:30! Och snälla ta med oss ​​en långärmad anorak till frun. Vad hette hon? ... Åh, okej, Sara! Så snälla ge oss en anorak direkt... hmmmm ... storlek M... för Sara!"

"Anorak? Varför anorak?" frågade Sara, men han verkade ha missat det eller inte ville svara, för han sa: "Våra individuella väntrum är väldigt trevliga, varma och mysiga! Och du kommer att vara ensam där! Det är därför jag föreslår att du klä av dig ner till dina underkläder, för det kommer att göra det bekvämare! För att se till att du inte blir kall har vi något fluffigt att ta på sig! Detta förtar dock inte komforten!"

I det ögonblicket kände Sara sig lite upprymd för första gången, men vad annat kunde hon göra än att spela med om hon ville veta exakt vad som pågick. Och så klädde hon av sig ner till sin bh, sina små spetstrosor och en stringtrosa, allt i vitt. När hon gjorde det tittade läkaren diskret förbi henne utan att stirra. Som det ska vara.

I det ögonblicket öppnades dörren och syster Daniela kom in. Framför sig bar hon, utfälld i handen, vad som uppenbarligen var tänkt att vara den så kallade långärmade anoraken. Tydligen gjord av kraftig naturlig bomull med ärmar som är alldeles för långa! Det verkade också vara en hel serie remmar fästa vid den. Om Sara hade haft byxor på sig hade hennes hjärta bokstavligen fallit ner i byxorna när hon insåg vad den här anoraken handlade om! En tvångströja!!! Tydligen en riktig och väldigt rejäl tvångströja, som hennes syster Daniela höll fram till henne för att ta på sig (med den stängda sidan fram och spännet bak). Daniela sa: "Snälla sträck ut båda armarna framåt! Är du redo att gå ombord??" "Ursäkta? Du kan inte mena allvar!" sa Sara och försökte ge sin ganska rädda röst en fast och bestämd ton. Hon hörde läkaren säga bakom sig: "Det här är en helt ofarlig procedur för att ge dig tid att fokusera på dig själv och befria dig!! Befria dig från behovet av att göra någonting. Du beskrev det själv! Dessutom är materialet inte så hårt som det ser ut, det är ganska mjukt! Rör bara försiktigt!" .... uppföljaren följer

- Ligotör

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och missa inte ett enda avsnitt!
Nyhetsbrev registrering